Till alla nyfikna
Nyfiken:
Hej, kan du inte skriva lite om hur det är att vara au pair, hur mkt du jobbar och hur mycket du tjänar? kan du inte också skriva om hemlängtan och hur det känns att vara borta i ett helt år? och hur det var att lämna familjen hemma, veta att dom fortsätter livet i sverige och du i ett annat land o allt? dina kusiner o det med. ? förlåt om ja var personlig. hoppas du har det kanon!
Svar:
Ingen fara alls. Jag gillar att skriva av mig och sånthär kan vara jättebra att läsa för dom som har tankar på att åka iväg som au pairer. Jag önskar själv att jag kunde läst på lite om hur andra au pairer haft det innan jag åkte.
Hur mycket man jobbar som au pair varierar väldigt mycket beroende på vilken familj man har. Och det är sånt man får tänka på innan man väljer familj. Det är viktigt att prata om schema och hur mycket familjen behöver dig innan man bestämmer sig för att åka iväg.
Min hostmum är ensamstående med två barn på fem och åtta år. Hon jobbar dock inte så hon är hemma ganska mycket vilket leder till att jag inte behöver jobba så mycket. Mitt schema ser ut ungefär såhär.
7.00-8.00 Göra iordning killarnaa för skolan och fixa deras lunch.
8.00-14.20 Ledig (barnen i skolan)
14.20-19.00 Hjälpa till med läxor, leka, sporta, spela spel och ibland hjälper jag till att duscha dom. Ibland ändras förstås schemat och jag slutar tidigare eller jobbar kväll. Men jag är oftast ledig på helgerna iallafall.
När jag skulle åka var jag väldigt förväntansfull och jag forstod inte att jag verkligen skulle vara borta ett år så jag grät inte ens på flygplatsen när jag sa hejdå till familjen. Jag är ganska självständig av mig och det tror jag man måste vara när man åker iväg såhär.
Det låter hemsk men min första riktiga hemlängtan fick jag nu för bara ett par dagar sedan vilket beror på att det snart är jul tror jag. Jag har varit här i lite mer än fyra månader nu och det har verkligen gått jättefort. Det är nästan värre för familjen därhemma tror jag.
Att åka iväg som au pair är en av de bästa sakerna jag har gjort i mitt liv. Man inser verkligen hur mycket personer hemma betyder och man lär sig att ta hand om sig själv. Det var nya utmaningar varje dag i början men nu har man börjat komma in i vardagen. Inte nog med det hade jag lyxen att komma till södra Californien och San Diego. Jag har upplevt så mycket här och det känns som jag lever i en film. Jag har klappat delfiner, lärt mig att surfa och sett vilda delfiner bara ett par meter ifrån mig. Jag har varit i Hollywood, venice beach, santa monica, santa barbara, cyklat över golden gate bron, sett alcatraz, åkt para seiling.. ja listan kan göras lång.
Trotts det saknar jag såklart släkten och vännerna hela tiden och det är saker man missar hemma. Nu i juletider missar man all god julmat och den mysiga julstämningen. Och det är en sak man vill fira med sin familj och släkt såklart. Mina småkusiner kommer vara ett helt år äldre när jag ser dom nästa gång och de växer ju så fort när dom är små. Jag har även en liten hund därhemma som jag saknar varje dag. Och ibland blir jag rädd och undrar om hon kommer känna igen mig när jag kommer hem.
Jag kommer även missa hemvändardagen på metropol när alla i min hemtrakt kommer gå ut, dricka och ha kul. Jag kommer även missa två av mina bästa vänners student och bal senare i vår och det kommer också vara jobbigt. Å andra sidan är det bara ett år och man kan alltid ta igen det man missar eller försöka vara med på ett hörn med hjälp av skype. Skype och GPS är en au pairs bästa vänner.
Kostnader:
Att åka som au pair med cultural care kostar mellan 9000-12000 beroende på vilken försäkring du tar. Du tjänar sedan 200$ i veckan vilket motsvarar ungefär 1300 svenska kronor. Dessa pengar går dock bara till nöje då du äter och bor med din värdfamilj. Hoppas du fick svar på dina frågor annars är det bara att fråga mer :)
Hej Sofia. Läser din blogg ibland och tycker det är så kul att du åkt iväg. Låter som du har det väldigt bra. Jag har varit i Norge nu i 4 månader och när man kommer hem är allt likadant, jag har bott i Göteborg och varit ute och rest och det ändrar sig inte speciellt mycket. Det som ändrar sig är du som kommer hem med nya erfarenheter och upplevelser.
När jag kom hem i fredags har jag en mycket glad hund som inte ville lämna min sida så dom kommer ihåg. Dom riktiga vännerna finns kvar och det kan va bra att veta vilka dom är.
Pass på och njut nu, juldagen är det alltid för mycket folk endå ;)
Var stolt över dig själv att du tog steget och åka och att du gör det bästa av det.
Bättre ångra det man gjort en det man aldrig gjorde :)
Lycka till med allt och ta hand om dig och kör försiktigt ;)
Kram My