Hemmaplan

Nu har resan fått sitt slut för denna gången. Är hemma, ska samla mig och tänka över vad jag vill göra med mitt liv. Att jag ska tillbaka till mitt San Diego är redan klart sedan om det blir för semester, jobb eller pluggande är ännu obestämt.

Just nu är skaffa jobb första prio. Jag söker hemma omkring då det är billigt att bo hemma och spara ihop lite pengar eller i Stockholm där de flesta av mina vänner bor just nu. Vi får hoppas att det löser sig snart. Det är himla skönt att vara hemma och träffa sina nära och kära men det är ändå lite för mycket lagom och tryggt här hemma. I sverige är matportionerna lagom stora, vägarna är lagom stora, maten är lagom onyttig, människorna är lagom trevliga och husen är lagom stora. Men jag känner väl någonstans att jag inte är klar med alla äventyr riktigt än. Jag är inte säker på om jag vill börja plugga eller skaffa stadigt. Jag är trots allt bara tjugo år? Men här hemma stressas det så mycket med vad man måste göra och att man måste börja plugga. Jag vet ju inte ens vad jag vill bli? Ena dagen vill jag bli svenska och samhällslärare, förra veckan ville jag bli dietist eller personlig tränare och idag känner jag för att plugga juridik.

Nej, nu ska jag sikta in mig på att skaffa jobb och operera mitt knä. Sen ska jag börja tänka på framtiden.
Tänkte också ta en paus i bloggandet då mitt liv förhoppningsvis kommer bli lite lugnare här hemma i Sverige.
Tack alla läsare som hängt med på min svängiga resa i det soliga och underbara San Diego!

The time of my life

Ligger här i sängen min sista vecka i San Diego med tårar i hela ansiktet och plågar mig själv med deppmusik. Jag ligger och kollar igenom alla bilder från alla resor och galna upptåg jag och mina vänner  har gjort här. Jag åkte från Landvetter alldeles ensam och hade inte en aning vad jag skulle ge mig in på.

Vem kunde ana att jag skulle träffa så fina vänner som kommer följa med hela livet. Melissa, Sarah, Carolin, Sandra, Jenny, Cat, Sara, Julia, Chuck, Doug och hans vänner och hela gänget i fotbollen här. Och sist men inte minst Linnea. Vem kunde ana att jag skulle träffa en så bra tjej. Från min första helg här har vi varit tillsammans. Och när jag tänker efter är det inte San Diego jag kommer sakna mest. Det är min fina Linnea.

Vi har gått igenom de bästa månaderna i våra liv tillsammans och upplevt saker ingen annan kan förstå. Vi har även upplevt de värsta sakerna tillsammans men med varandra så  får vi alltid upp leendet vad som än händer. Min tid här hade aldrig varit densamma utan dig. Vi började allt med fest på Yogis och efter det sprang vi i våra klänningar ner till havet och hoppade i vågorna. Vi skrek om hur lyckliga vi var och hur mycket vi älskade våra liv. En oslagbar känsla. Sen fick vi alltid snylta sovplats hos vår kära vän chuck så vi kunde värma oss i hans jacuzzi innan vi somnade gott. Sen kom vi smygandes met kanselbullar och fina brev för vi hade lite dåligt samvete.

Ingenting förvånar mig när det gäller dig och mig. Vi har surfat, sett hajar och delfiner. Vi har åkt parasailing och sarah hängde på trekvart och vi skrattade tills vi fick ont i magen. Vi har blivit räddade av jetski killar. Vi har blivit hemskjutsade av polisen för att vi frågade så snällt. Vi har vårat eget panikin frukostställe och våran egen stonestep strand. Vi har sett the red tide. Självlysande vågor som bara du och jag vet hur det ser ut. Och tack vare dig hade vi en supermysig julafton tillsammans. Jag älskar dig och du är den finaste männsikan som finns! ♥

Imorgon ska vi vara på stone step helaa dagen och bara njuta. Sen ska vi ta en sista buffe på souplantation där vi alltid äter tills vi spricker. I helgen ska allihopa samlas och vi ska ha strandhäng, middagar och massa drinkar tills vi blir varma nog att dansa. Efter att vi dansat så svalkar vi oss i havet innan efterfesten början. Än är inte resan slut.


Viva Las Vegas

Nu har det hänt lite igen. Över nyår åkte jag med två kompisar till Las vegas. Det slutade med att vi stannade i hela fyra nätter. För det första ställde jag bilen på ett shoppingcenter för jag bestämde mig för att följa med i sista minuten. Böterna tar jag sen tänkte jag.

Vi åkte till vegas på torsdagnatten och kom fram till första hotellet klockan fyra på morgonen. Vårat första hotell hette stratosphere och det hade massa åk attraktioner på toppen. Bland annat en slags berg-och-dalbana som slutade mitt i tomma intet och man hängde ut och såg över hela las vegas. Totalt livsfarligt.

Vi stannade där lite på morgonen bara sedan gav vi oss ut på shopping i den stora staden. Vi åkte till de olika hotellen Ceasar palace, Venice, Belagio, Wynn och allt vad de hette.. alla hotellen har olika teman och attraktioner. Venice är inspireat av italien och man kan åka gondol inne i hotellet! Det var min absoluta favorit. Ceasar palace är enormt och dom har en levande teater varje timma med eld och drakar. Balgio har fina trädgårdar och ett tak fullt av blommor och Luxor som vi bodde på de tre sista nätterna är byggt som en stor pyramid och allt är inspirerat av egypten. Alla hotellen har frstårs stora casinon, pooler och egna nattklubbar. Ett av hotellen har till och med ett vattenfall inne i deras nattklubb! Jag har massor av bilder som jag ska lägga ut på facebook för det tar evigheter att ladda upp bilder här på bloggen.

Om man är tjej i Vegas lever man som en kändis. Om man sedan är blond och har blåa ögon så slår det allt. Vi blev bjudna på vipen överallt och alla ville skriva in oss på gästlistan. En obeskrivlig känsla! Jag åkte limousine tre gånger och inte nog med att vi såg Chris Brown på pure som är en av vegas kändaste nattklubbar så fick min kompis en puss av självaste akon på nyårsdagen när vi var ute och festade. Ja Las Vegas är en drömstad och den här resan var otrolig. Känslan av att köra in i Vegas och se allt blinka, alla ljus och all rörelse är obeskrivlig det måste upplevas.

Inte nog med det fick jag för mig att spela på en såndär maskin innan jag åkte hem. Jag kunde ju inte åka till vegas utan att spela. Det går faktiskt inte. Så jag matade in 20 dollar och efter lite tryckande spelar dom massa musik och sedan inser jag att jag har vunnit 140 dollar som täcker nästan hela helgens hotellkostnader. Superbra!

Men nu är man tillbaka till verkligheten och det är mycket jobb och kämpande för mig att hitta jobb och fixa allt pappersarbete. För alla er som undrar är jag inte en au pair längre utan jag är i USA på egen hand och fixar med jobbvisa och kontakter. Allting löser sig om man inte ger upp!


RSS 2.0