Grand Canyon
I ❤ NY
Vi har lyckats planera in så vi är här under Fashionweek. Det är fullt ös och alla affärer har superbra deals. I love it!
Statue of liberty
Igår hade vi fullt upp. Vi gick upp redan vid klockan sex på morgonen för att hinna till Battery Park och Liberty Island. Det var den 11 september igår och säkerheten var maxad i hela stan. Och alla turister var nere för kolla på the memorial ceremoni. Efter att vi tagit tusen bilder på frihetsgudinnan, båten, havet och NYC från vattnet så åkte vi till Central Park. Jag som bara brukar hänga med på ett bananskal och följa efter alla andra har nu fått ta över rollen som kartläsare. Det har gått superbra hitills och igår var vi även och svirade runt hos Rebeccas kompis bror. Det var ett häftigt område med bara ungdomar. Han hade en grym bakgård där vi blev bjudna på bra musik och frozen margaritas. På kvällen gick vi ut och åt middag på The meatballs. Grymt ställe! Du kunde beställa allt du kan tänka dig som har med köttbullar att göra. Nu ska vi iväg till Brooklyn Bridge och Chinatown.
Framme i NY
Hemmaplan
Just nu är skaffa jobb första prio. Jag söker hemma omkring då det är billigt att bo hemma och spara ihop lite pengar eller i Stockholm där de flesta av mina vänner bor just nu. Vi får hoppas att det löser sig snart. Det är himla skönt att vara hemma och träffa sina nära och kära men det är ändå lite för mycket lagom och tryggt här hemma. I sverige är matportionerna lagom stora, vägarna är lagom stora, maten är lagom onyttig, människorna är lagom trevliga och husen är lagom stora. Men jag känner väl någonstans att jag inte är klar med alla äventyr riktigt än. Jag är inte säker på om jag vill börja plugga eller skaffa stadigt. Jag är trots allt bara tjugo år? Men här hemma stressas det så mycket med vad man måste göra och att man måste börja plugga. Jag vet ju inte ens vad jag vill bli? Ena dagen vill jag bli svenska och samhällslärare, förra veckan ville jag bli dietist eller personlig tränare och idag känner jag för att plugga juridik.
Nej, nu ska jag sikta in mig på att skaffa jobb och operera mitt knä. Sen ska jag börja tänka på framtiden.
The time of my life
Vem kunde ana att jag skulle träffa så fina vänner som kommer följa med hela livet. Melissa, Sarah, Carolin, Sandra, Jenny, Cat, Sara, Julia, Chuck, Doug och hans vänner och hela gänget i fotbollen här. Och sist men inte minst Linnea. Vem kunde ana att jag skulle träffa en så bra tjej. Från min första helg här har vi varit tillsammans. Och när jag tänker efter är det inte San Diego jag kommer sakna mest. Det är min fina Linnea.
Vi har gått igenom de bästa månaderna i våra liv tillsammans och upplevt saker ingen annan kan förstå. Vi har även upplevt de värsta sakerna tillsammans men med varandra så får vi alltid upp leendet vad som än händer. Min tid här hade aldrig varit densamma utan dig. Vi började allt med fest på Yogis och efter det sprang vi i våra klänningar ner till havet och hoppade i vågorna. Vi skrek om hur lyckliga vi var och hur mycket vi älskade våra liv. En oslagbar känsla. Sen fick vi alltid snylta sovplats hos vår kära vän chuck så vi kunde värma oss i hans jacuzzi innan vi somnade gott. Sen kom vi smygandes met kanselbullar och fina brev för vi hade lite dåligt samvete.
Ingenting förvånar mig när det gäller dig och mig. Vi har surfat, sett hajar och delfiner. Vi har åkt parasailing och sarah hängde på trekvart och vi skrattade tills vi fick ont i magen. Vi har blivit räddade av jetski killar. Vi har blivit hemskjutsade av polisen för att vi frågade så snällt. Vi har vårat eget panikin frukostställe och våran egen stonestep strand. Vi har sett the red tide. Självlysande vågor som bara du och jag vet hur det ser ut. Och tack vare dig hade vi en supermysig julafton tillsammans. Jag älskar dig och du är den finaste männsikan som finns! ♥
Imorgon ska vi vara på stone step helaa dagen och bara njuta. Sen ska vi ta en sista buffe på souplantation där vi alltid äter tills vi spricker. I helgen ska allihopa samlas och vi ska ha strandhäng, middagar och massa drinkar tills vi blir varma nog att dansa. Efter att vi dansat så svalkar vi oss i havet innan efterfesten början. Än är inte resan slut.
Viva Las Vegas
Vi åkte till vegas på torsdagnatten och kom fram till första hotellet klockan fyra på morgonen. Vårat första hotell hette stratosphere och det hade massa åk attraktioner på toppen. Bland annat en slags berg-och-dalbana som slutade mitt i tomma intet och man hängde ut och såg över hela las vegas. Totalt livsfarligt.
Vi stannade där lite på morgonen bara sedan gav vi oss ut på shopping i den stora staden. Vi åkte till de olika hotellen Ceasar palace, Venice, Belagio, Wynn och allt vad de hette.. alla hotellen har olika teman och attraktioner. Venice är inspireat av italien och man kan åka gondol inne i hotellet! Det var min absoluta favorit. Ceasar palace är enormt och dom har en levande teater varje timma med eld och drakar. Balgio har fina trädgårdar och ett tak fullt av blommor och Luxor som vi bodde på de tre sista nätterna är byggt som en stor pyramid och allt är inspirerat av egypten. Alla hotellen har frstårs stora casinon, pooler och egna nattklubbar. Ett av hotellen har till och med ett vattenfall inne i deras nattklubb! Jag har massor av bilder som jag ska lägga ut på facebook för det tar evigheter att ladda upp bilder här på bloggen.
Om man är tjej i Vegas lever man som en kändis. Om man sedan är blond och har blåa ögon så slår det allt. Vi blev bjudna på vipen överallt och alla ville skriva in oss på gästlistan. En obeskrivlig känsla! Jag åkte limousine tre gånger och inte nog med att vi såg Chris Brown på pure som är en av vegas kändaste nattklubbar så fick min kompis en puss av självaste akon på nyårsdagen när vi var ute och festade. Ja Las Vegas är en drömstad och den här resan var otrolig. Känslan av att köra in i Vegas och se allt blinka, alla ljus och all rörelse är obeskrivlig det måste upplevas.
Inte nog med det fick jag för mig att spela på en såndär maskin innan jag åkte hem. Jag kunde ju inte åka till vegas utan att spela. Det går faktiskt inte. Så jag matade in 20 dollar och efter lite tryckande spelar dom massa musik och sedan inser jag att jag har vunnit 140 dollar som täcker nästan hela helgens hotellkostnader. Superbra!
Men nu är man tillbaka till verkligheten och det är mycket jobb och kämpande för mig att hitta jobb och fixa allt pappersarbete. För alla er som undrar är jag inte en au pair längre utan jag är i USA på egen hand och fixar med jobbvisa och kontakter. Allting löser sig om man inte ger upp!
En underlig jul
Allt kaos började den 13 december. Jag skulle ta bilen ut till en av mina kompisar efter att jag kört barnen till skolan. Det var dagen då San Diegos första riktiga vinterregn kom. Jag som ibland är i min egna lilla värld och sjöng med i musiken medans jag körde på den slingriga vägen hade inte koll på hur snäv nästa kurva var. Jag försökte svänga allt jag kunde men bilen ville inte röra sig. Yes vattenplaning. Det resluterade i att bilen flög över en mur och in på någons gård. Som tur var välte inte bilen helt men det var fullt av rök och bilen var bara skrot. Jag som trodde jag skulle dö var glad att jag klarat mig och hoppade ur bilen.. Då kommer en mexikanare ut och skriker "turn off the car its gonna explode!" Jag ville helst bara springa iväg från bilen när han sa så men jag sprang motvilligt tillbaka och stängde av den. Jag har aldrig varit med i en olycka eller något liknande så jag var minst sagt i chock men jag klarade mig oskadd utan större skador. Istället för att min hostmom kommer och frågar hur det är med mig säger hon att jag kommer få betala för allting och sen kommer hon avskeda mig. Jo men tackar det är precis vad man vill höra efter en nära döden upplevelse.
Som tur har jag världens underbaraste kompisar så iställlet för att åka hem eller hitta en annan familj i norra USA bestämde jag mig för att flytta in hos en kompis och börja söka nytt jobb. Japp så lätt blir inte Californien av med mig. Jag älskar det här stället och det är här jag vill bo.
Jag kände mig dock lite hjälplös när jag åkta ifrån min hostfamily, hemlös, telefonlös, billös och arbetslös.. Men om man bara är positiv så löser det sig. Många hade nog åkt hem efter såhär mycket motgångar men har man ett problem så finns det alltid en lösning.
Och allt är på väg att lösa sig. Jag köpte en ny liten söt bil förra veckan, jag har köpt nytt simkort så telefonen fungerar och jag bor fortfarande hos min kompis och firade en amerikans jul här den 25:e och en svensk jul med Linnea den 24:e. Jag var faktiskt ute och solade på självaste julafton och på juldagen spelade vi tennis i solen. Jag har haft en bra jul men självklart har jag saknat min familj något enormt. Min lillebror hade gjort en video på min lilla Nellie som de visade när vi skypade på julaftonsmorgonen. Då fick jag en känsla i magen som jag inte haft innan. Det är första gången jag känt en saknad så stor till någon. Mamma, pappa, Mattias och Nellie ni är det bästa jag har och utan er hade jag inte klarat en minut här. Det är ni som alltid finns där trots att ni inte ens vill att jag ska vara här. Ni vill alltid mitt bästa och se mig lycklig. Inte nog med att dom är världens bästa föräldrar så gav dom mig en resa till Hawaii i julklapp. Jag måste bara ha dom bästa föräldrarna man kan tänka sig. Älskar er ♥
Idag är det annandag jul och helgen har lagt sig lite, Idag var jag på stranden och tittade på havet i tre timmar. Lite egen tid och tänka över allt som hänt i mitt liv de senaste dagarna. I eftermiddags gick jag runt och sökte jobb och ikväll har jag fylllt i 43 applicationer. 43 stycken! Så jag hoppas att någon svarar så jag kan börja jobba lite igen. Jag lever och mår bra och förtsätter tänka positivt. Ha det bra allihopa!
Min nya lilla pärla!
Till alla nyfikna
Nyfiken:
Hej, kan du inte skriva lite om hur det är att vara au pair, hur mkt du jobbar och hur mycket du tjänar? kan du inte också skriva om hemlängtan och hur det känns att vara borta i ett helt år? och hur det var att lämna familjen hemma, veta att dom fortsätter livet i sverige och du i ett annat land o allt? dina kusiner o det med. ? förlåt om ja var personlig. hoppas du har det kanon!
Svar:
Ingen fara alls. Jag gillar att skriva av mig och sånthär kan vara jättebra att läsa för dom som har tankar på att åka iväg som au pairer. Jag önskar själv att jag kunde läst på lite om hur andra au pairer haft det innan jag åkte.
Hur mycket man jobbar som au pair varierar väldigt mycket beroende på vilken familj man har. Och det är sånt man får tänka på innan man väljer familj. Det är viktigt att prata om schema och hur mycket familjen behöver dig innan man bestämmer sig för att åka iväg.
Min hostmum är ensamstående med två barn på fem och åtta år. Hon jobbar dock inte så hon är hemma ganska mycket vilket leder till att jag inte behöver jobba så mycket. Mitt schema ser ut ungefär såhär.
7.00-8.00 Göra iordning killarnaa för skolan och fixa deras lunch.
8.00-14.20 Ledig (barnen i skolan)
14.20-19.00 Hjälpa till med läxor, leka, sporta, spela spel och ibland hjälper jag till att duscha dom. Ibland ändras förstås schemat och jag slutar tidigare eller jobbar kväll. Men jag är oftast ledig på helgerna iallafall.
När jag skulle åka var jag väldigt förväntansfull och jag forstod inte att jag verkligen skulle vara borta ett år så jag grät inte ens på flygplatsen när jag sa hejdå till familjen. Jag är ganska självständig av mig och det tror jag man måste vara när man åker iväg såhär.
Det låter hemsk men min första riktiga hemlängtan fick jag nu för bara ett par dagar sedan vilket beror på att det snart är jul tror jag. Jag har varit här i lite mer än fyra månader nu och det har verkligen gått jättefort. Det är nästan värre för familjen därhemma tror jag.
Att åka iväg som au pair är en av de bästa sakerna jag har gjort i mitt liv. Man inser verkligen hur mycket personer hemma betyder och man lär sig att ta hand om sig själv. Det var nya utmaningar varje dag i början men nu har man börjat komma in i vardagen. Inte nog med det hade jag lyxen att komma till södra Californien och San Diego. Jag har upplevt så mycket här och det känns som jag lever i en film. Jag har klappat delfiner, lärt mig att surfa och sett vilda delfiner bara ett par meter ifrån mig. Jag har varit i Hollywood, venice beach, santa monica, santa barbara, cyklat över golden gate bron, sett alcatraz, åkt para seiling.. ja listan kan göras lång.
Trotts det saknar jag såklart släkten och vännerna hela tiden och det är saker man missar hemma. Nu i juletider missar man all god julmat och den mysiga julstämningen. Och det är en sak man vill fira med sin familj och släkt såklart. Mina småkusiner kommer vara ett helt år äldre när jag ser dom nästa gång och de växer ju så fort när dom är små. Jag har även en liten hund därhemma som jag saknar varje dag. Och ibland blir jag rädd och undrar om hon kommer känna igen mig när jag kommer hem.
Jag kommer även missa hemvändardagen på metropol när alla i min hemtrakt kommer gå ut, dricka och ha kul. Jag kommer även missa två av mina bästa vänners student och bal senare i vår och det kommer också vara jobbigt. Å andra sidan är det bara ett år och man kan alltid ta igen det man missar eller försöka vara med på ett hörn med hjälp av skype. Skype och GPS är en au pairs bästa vänner.
Kostnader:
Att åka som au pair med cultural care kostar mellan 9000-12000 beroende på vilken försäkring du tar. Du tjänar sedan 200$ i veckan vilket motsvarar ungefär 1300 svenska kronor. Dessa pengar går dock bara till nöje då du äter och bor med din värdfamilj. Hoppas du fick svar på dina frågor annars är det bara att fråga mer :)
Pricken över iet
Tror ni allt gick som det skulle?
Nej det ska jag berätta för er att det gjorde det inte.. Min idiotiska amerikanska mobil hade hoppat över på vibrationsläge så tror ni jag hörde alarmet när det ringde klockan sex?
Nej, det gjorde jag inte. Jag vaknar istället upp klockan tjugo i sju och slänger på första bästa kläderna jag ser, rusar ut i bilen och försöker vakna till. Grejen är den att morgontrafiken är galet hemsk här och tror ni att jag hade tänt på det?
Nej, det hade jag inte så efter att varit fast i trafiken i en kvart plingar telefonen och mina kära vänner måste åka mot flygplatsen så Melissa inte missar flygplanet. BRA GJORT SOFIA, MYCKET BRA.
Som tur är ska hon iallafall vara här en dag till så vi ska ha en avslutningsmiddag annars hade jag varit årets sämsta vän. Det är lite läskigt ändå att någon som känts som en syster bara ska åka hem och man har inte en aning när man ses nästa gång eller om man egentligen kommer ses igen? Det är en sak man får lära sig att leva med som au pair. Vännerna kommer och går. Man måste alltid vara öppen för att lära känna nya människor vilken är perfekt för mig. Däremot är alla avsked himla jobbiga.
Återigen till min dag. I helgen har vi bara stannat i San Diego och det har egentligen inte varit tråkigt. Men det har bara varit en helt vanlig helg. Jag har blivit van vid att alltid åka någonstans eller hitta på galna upptåg men den här helgen har varit alldeles vanlig. Man har druckit lite vin, hängt med kompisar, spelat lite tennis och fotboll. Men ändå har jag varit alldels nere och deprimerad? Jag läste någonstans att man kan bli det när man har roligt och är uppe i varv hela tiden och sedan stannar upp och kommer tillbaka till verkligheten.
Iallafall hade jag lite jobb ikväll. Ja jag jobbar faktiskt också. Eller jobb och jobb. Vi beställde pizza och kollade på turtles. Vi hade det himla trevligt uppe på mitt rum och båda mina killar somnaade på varsinn axel. Men självklart som pricken över iet på den här dagen vaknar Logan till och jag inser att hela sängen är full av kiss.
Ja så nu sitter jag här på golvet i ett rum som luktar kiss och är bitter.. Nej jag är faktiskt inte bitter men sitter på golvet det gör jag. Jag skypade med min fina Linnea som alltid muntrar upp och väntar på att maskinen med alla sängkläder ska bli klar. Ja det var min söndag det. Och min helt vanliga helg. God natt ♥
Logan - Det lilla kissmonstret
Landet utan prinskorvar
Har iallafall fått julkort av mormor & morfar och av farmor idag. Tack ♥
4 Månader
Vet inte vart dagarna springer iväg tänkte skriva om helgen och så slog det mig att det är torsdag och snart helg ingen. Vart tar tiden vägen? Inte nog med det har jag befunnit mig i staterna i fyra månader idag. En tredjedel av ett år. Galet.
Tillbaka till helgen igen. Fredagen var chill och vi skulle bara ta en afterwork på beachside. En afterwork som slutade med att jag blivit bjuden på tequila av en polis, dansat mig svettig på D street och sedan blivit pulled over av en annan polis på vägen hem. Nu tänker ni säkert att jag borde blivit tagen. Jag är varken 21 eller nykter? Men tur för mig att jag är den sämsta tequiladrickarn någonsin så jag tog bara en sipp men jag var ändå så nevös att hela jag skakade när polisen kollade mig. Polisen här är mycket otrevligare än hemma och istället för att blåsa är man tvungen att göra massa löjliga tester.
På lördagen tog vi en standard frukost tillsammans och en strandpromenad innan jag och Linnea åkte ner på en julmarknad i downtown. Det var den största juöskyltningen jag sett och de hade en svensk sektion med glögg, lussekatter, luciatåg och lite hantverk från sverige. De hade även "house of sweden" där det serverades köttbullar. Det var jättemysigt att gå runt på den internationella avdelningen med maträtter från världens alla hörn. Och jag fick faktiskt min första julkänsla! Och när barnen i luciatåget lyste upp och sjöng "Jul, jul strålande jul" och jag stod där med Linnea i San Diego kunde vi inte hålla oss. Vi tjöt så det stod härliga till och försökte sjunga med så gott vi kunde. Det hade inte varit så lämpligt om någon hadet sett oss. Det hade det inte.
Efter att vi tjockat i oss julmat från halva världen började vi traska iväg mot bilen. Det var jättesvårt att hitta parkeringsplats så jag hade parkerat 20 minuter därifrån. Det var bara en liten detalj. Vi hade gått ut i fel exit. Vi fick alltså fråga oss fram för min iphone hade dött. De första vi frågade sa att det var 30 min till bilen, de andra 45 och de tredje 55.. Jag och Linnea tittade på varandra sådär som bara vi kan och suckade. Grejen med oss är att vi blir aldrig irriterade eller negativa. Vi tar det med ett skratt istället och då löste det sig minsann. Det visade sig att det tredje paret vi frågat var två mycket trevliga kinserer som erbjöd sig att köra oss till bilen. Så efter en 20 minuters cruise med det kinesiska paret var vi tillbaka till bilen. När vi gått ur och satt oss i bilen skrattade vi så vi fick ont i magen. Våra kära vänner hade gått ut på en klubb i PB och vi lyxlodisar var inte sena på att hänga med.
Vi hade dock bott i våra bilar sedan fredagsmorgon och det var nu lördagskväll. Vi hade inte duschat, inte borstat tänderna och vi hade inte mycket outfits att välja på. Men jag mitt snille kommer på att vi köpt varsinn "ABSOLUT swedish" tröja på marknaden så vi borstade till oss och drog på oss våra blågula tröjor. Vi är inte dom som är dom. Vi fick dock inga ragg med oss hem så vi tröståt på en mexicansk restaurang innan vi slocknade. Vilken underbar dag.
På söndagen hade jag min sista fotbollsmatch och efter det hade vi poolparty/bbq hemma hos en i laget. Det bjöds även på taco och lite lekar. Dom är riktigt härliga människor och man får verkligen den amerikanska känslan av sånna saker. Även om det handlar om lågstadiebarn så är det samma sak om man vinner en match eller spelar sista matchen i baseball, football eller soccer åker hela laget tillsammans och äter middag tillsammans. Jag älskar det!
Ja och ibland när jag läser mina egna blogginlägg tänker jag. Är det på riktigt? Har jag verkligen varit med om detta? Jag är så glad att jag befinner mig i San Diego och lever det liv jag gör. Nästa vecka ska jag börja plugga iallafall så då blir det lite ordning på torpet. Jag ska läsa busniess english och spanish. Jag ska även börja att uppdatera bloggen ofta och kort istället för sällan och superlångt så ingen orkar läsa. Jag ska bättra mig. Jag lovar.
En röra från San Fransisco
Skriver ihop förra torsdag till söndag i ett inlägg nu så jag varnar för att det kan bli lite lätt förvirrande. Först och främst kan jag berätta att jag hade världens mysigaste thanksgiving. Jag var hemma hos en kompis familj och där fick jag smaka på den berömda kalkonen, potatismos, "stuffy", grönsaker av olika slag, bröd med ost i och en massa annan mat. När vi sedan var proppmätta berättade jag lite om våra svenska traditoner tillexempel midsommar och lucia. Och sedan blev det skrattfest när jag blev så chockad över att dom inte dansade runt julgranen. Det är kul att se hur annorlunda man firar olika traditioner.
Efter att vi sedan spelat lite spel fick vi lite efterrät i form av pumpkinpaj, chocolate chip cookie bars, äppelpaj, glass och grädde. Efter att magen sedan stod åt alla håll kom mina vänner och hämtade upp mig för att åka till San Fransisco. Vi åkte på kvällen och under natten för att slippe den värsta thanksgivingtrafiken. Dock var det Black Friday då alla amerikaner är som galna och ute och shoppar även under natten så det var rätt mycket rörelse ändå.
Jag sov nästan hela vägen och gjorde mitt första stopp på mc donalds i oakland. Jag och Melissa skulle in och kissa lite snabbt och till vår förskräckelse är hela donken fullproppat med hemlösa. Det var så himla hemskt. Efter att vi stått och väntat i tio minuter på en man som var inlåst på tjejernas toa säger Melissa till mannen.
- Sorry, but u know this is womens bathroom.
- Oh really, and u think u own this fucking place? Svarade mannen och lät skitarg.
- No, I'm just telling u and the mans bathroom is empty. Svarade Melissa medans jag var så rädd att jag stod fastfrusen och stirrade ner i golvet.
- U better be quiet, u are from hell! Skrek mannen tillslut.
- No, actually I'm from germany svarade Melissa.. haha och trots att jag var så rädd att jag skulle kunnat kissa ner mig kunde jag inget annat än att skratta lite.
Mannen tyckte dock inte det var lika roligt men tillslut lämnade han oss ifred och vi fick gå på toaletten i lugn och ro.
När vi kommit fram till San Francsisco var klockan sju på morgonen och alla såg ut som en påse skräp och var i zoombiemood efter den långa resan. Men det hindrade ju oss inte för shopping. Ne 7 timmar averkade vi inne på westfield i SF. 7 timmmar! Efter det var alla lite griniga så vi åkte till hotellet för att checka in och ta en powernap innan kvälllens utgång.
Första kvällen var rätt lugn och alla var lite slitna så vi gick hem ganska skapligt. Morgonen efter startade vi med frukost på ett mysigt cafe tvärs över gatan och efter det gjorde vi stan, china town, victorianska villorna, lomboard street och alcatraz. Vi avslutade dagen med att hyra cyklar och cykla över golden gate bron. Obeskrivlig känsla!
Återigen var vi alldeles slut när kvällen närmade sig men det hindrade oss inte denna kväll för nu var det gaybar på schemat! Jag vet inte hur många bilder jag vågar sätta ut här offentligt men ett smakprov det ska ni få. Jag ljuger inte om jag säger att det var den sjukaste kvällen i hela mitt liv. Att gå på gaybar får 4 av 5 toasters! Over and out. 
Slitna tjejer shoppar i San Francisco!
Ett galet stort Westfield mall med tre våningar Nordstrom och hudratals andra affärer.
Men efter 7 timmars shopping och hotell letande var vi alldeles slut.
Och efter sömn behöver man mat för att åreställa batterierna.
Vi åkte och kollade på victorianska villorna
Bra parkering
Chinatown
Lomboard street
Vi fjäskade för cykeluthyrningskillen i hopp om att få rabatt
Cykla genom parken..
..till Golden gate bron
Utsikt över Alcatraz
Golden gate
Trötta på båten tillbaka
Men efter en dusch var vi pigga på utgång
Och vi slutade resan på en gaybar!
We're going to San francisco
Imorgon ska vi till Ikea och köpa biljetter till den stora julcabareen på Ikea. Mysigt! Sen ska vi köpa glögg och pepparkakor och förhoppningsvis saffran ifall dom har. Julkänslan är snart här!
Punktform
- Åkte ner till PB för att träffa Lisa Kronsell från Hultsfred
- Efter lite krångel åkte vi till sea world
- Jag fick klappa delfiner!! (bilder kommer)
- Vi åt panda express (närmare bambugården än så kommer jag inte)
- Vi åt frozen yogurt (läs chokladsås, m&m, brownies med lite mjukglass i botten)
- Skulle börjat jobba vid fem men fick ledigt
- Fastnade i trafiken en timma
- Hade inte med mig en endaste sak för utgång så fick stanna på h&m och köpa allt nödvändigt.. bland annat en ROSA hello kitty borste på barnavdelningen för de inte hade några vanliga kvar..
- Gjorde iordning mig på en pisskvart i Linneas kompis hotellrum
- Lisa och hennes syster kom upp och gick ut med oss och våra kompisar
- Vi hade supermysigt på uteserveringen och det blev kanske en och annan öl för mycket
- Vi dansade våra ass off på d street
- Vi hade ingen skjuts hem så vi sov hos ett par vänner i närheten
- Jag vaknar upp.. mina nycklar, plånbok och mobil ligger i Linneas kompis bil
- Linnea och hennes kompis hade tagit en taxi till hotellet
- Lisa och henns syster hade åkte tillbaka till pb
- Där var jag långt åt skogen utan en endaste pinal
- Jag tog en morgonpromenad klockan 06.00 ner mot beachside i hopp om att Linneas kompis bil var öppen
- Det var den inte,,,
- Jag fick GÅ till Linneas kompis hotell
- När jag väl kommer fram är jag alldeles slut och då slår det mig att jag inte vet vilket rum han bor i
- Jag går ner i lobbyn och förklarar min situation
- Jag inser då att jag knappt vet vad killen heter "His name is Klas something and his from sweden"
- Han förklarar att man inte kan ge ut rumsnummer bara sådär
- Jag tar till hundvalpsögonen
- Killen i lobbyn säger då "If it was a swedish guy named Klas he would probebly live at room 310"
- I goes "YEEEEES, I love u!"
- Jag springer upp till rum 310 där jag finally hittar mina vänner
- Vi inser då att både jag och linnea har våra nycklar till våra bilar i Linneas kompis bil som fortfarande står nere vid beachside...
- Jag får ta ännu en promenad och ta me hans nycklar för att få mina saker och kunna ta min bil
- Nu sitter jag i mitt rum alldeles utmattad och ska börja jobba
Jag förstår att detta inlägg är väldigt confused, men det är inget mot vad jag var denna morgonen. Men det var bara ännu en vanlig fredag i underbara San Diego.. Idag är det lördag och helgen fortsätter. Over and Out.
